“Paradigmskiftes”-regeringen vill verkligen sälja svenskar på att den så kallade naiviteten som präglat landets migrationspolitik nu är över. Mest frenetiska om att åstadkomma faktisk förändring verkar ministrarna dock bara vara när det handlar om själva Statens säkerhet, medan mer storskaliga utredningar om åtgärder mot enklare brottslingar fortsätter dröja.
Hittills i år har Säpo stoppat 400 medborgarskap från att utfärdas till “farliga” personer, vilket är en stor ökning jämfört med tidigare år, skryter Migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M) i en debattartikel i Expressen. Enligt henne är det väldigt viktigt att Sverige stoppar de som åker in i landet för att begå det som kallas hets mot folkgrupp. Hon skriver däremot ingenting om åtgärderna mot andra, om man får påstå det, grövre brott som invandringen tenderar att föra med sig.
Ska Sverige stoppa invandringen av personer som riskerar att begå vålds-, eller bedrägeribrott riktat till enskilda svenska medborgare? Den frågan, som faktiskt är betydligt viktigare för vanliga människor och samhället i stort än regeringens anseende i den islamiska världen, lämnar ministern helt oberörd i artikeln. Regeringen försöker istället förklä prioriteringen av statliga utrikesintressen till den handlingskraft som deras väljare röstade för.
“Jag vill inte att utländska medborgare ska komma hit för att dra in Sverige i konflikter och därmed påverka Sveriges säkerhet”, skriver migrationsministern, med en tydlig referens till islamkritikern Salwan Momika, som ligger bakom de mest uppmärksammade koranbränningarna i landet den senaste tiden.
Momika är nämligen en irakisk migrant som saknar svenskt medborgarskap, och Migrationsverket har tidigare meddelat att hans uppehållstillstånd står under utredning för om det ska fortsätta gälla. I ett vakuum, inget negativt över huvud taget, utan tvärtom välkommet. Om Sverige kan utvisa personer till sina hemländer trots att de kan komma att möta förtryck där (Salwan Momikas dagar kommer nämligen, för att uttrycka det milt, vara räknade om han återbördas till Irak), så lär det bli bra många fler utvisningar framöver. Dessutom av personer som hotar enskilda svenska medborgare, snarare än att hota abstrakta regimintressen.
Men detta är inte vad regeringen är intresserad av, åtminstone inte i närheten av med samma energi som man nu tar strid mot koranbränningar. Jag väntar på den dagen landet sätts i krisläge över importerade brottsfenomen som gruppvåldtäkter, förnedringsrån, och över den tilltagande avsvenskningen av gatubilden i rikets större städer.
Att Migrationsverket väljer att påbörja en utredning av en koranbrännares uppehållstillstånd när han inte ens har begått ett brott, väcker också frågor om godtyckligheten i den påstått opartiska myndighetens agerande. Är det förenligt med rättssäkerheten att tumma på hans vistelserätt i landet just nu? Varför gjorde man inte det när han dömdes för ett knivhot 2018? Varför han man inte satt vistelserätten för andra migranter under lupp när de begått brott som rån, våldtäkter, mord, eller bedrägeri? Hur kommer det sig att myndigheter knappt ens reagerat när flertalet kriminella tilldelats medborgarskap medan de utretts för brott, även när det skett vid mer än ett tillfälle?
Detta samtidigt som ett moratorium för nya medborgarskap enligt Jimmie Åkesson anses omöjligt, och tillbakadragning av medborgarskap tillika kräver en grundlagsändring. Vanliga svenskars skyddsbehov från farliga individer är inte lika viktigt som Statens skyddsbehov från självförvållade problem, är den tydliga signalen som regeringen sänder.
Elias Norgren,
Redaktör Nyhetsbyrån
