Peter Hultqvist och Morgan Johansson höll en smått parodisk presskonferens i veckan. De äntrade scenen med ett hej, hej och sa sen att situationen för Sverige är högst allvarlig, den allvarligaste sedan andra världskriget, och krävde att regeringen och statsminister Ulf Kristersson ska ”ta bort de som gör Sverige farligare och underminerar Nato-processen”.
Givetvis syftade sosseduon inte på landets 30 000 gängkriminella, Kurdiska räven och/eller de inresta koranbrännarna. Nä, det var Sverigedemokraterna som skulle ”slängas ut” – ut ur regeringssamarbetet. Och justitieutskottets ordförande Richard Jomshof (SD) pekades ut som den mest farlige.
För den som ägnar sig åt någon sekunds eftertanke framgår det med all tydlighet vad detta utspel egentligen handlar om. Det är ett rödklätt skådespeleri som går ut på att Socialdemokraterna vill å det snaraste ta tillbaka makten.
Till saken hör att det går som tåget för Sverigedemokraterna. Den skarpa kritik som SD-ledningen under de senaste månaderna har fört fram mot den islamisering som blivit allt mer påtaglig i det svenska samhället, har uppskattats av väljarna. Över 21% sympatiserar med SD enligt de senaste opinionssiffrorna och partiet placerar sig nu stadigt som Sveriges näst största parti. Tidigare har socialdemokrater blivit uppretade av SD:s framgångar. Nu börjar de panikera.
Ett utspel som detta, på en presskonferens av Peter Hultqvist och Morgan Johansson, borde egentligen inte vara möjligt. Med en vassare journalistkår hade de bägge herrarna avstått. De hade inte ens kommit på tanken att snacka Nato, säkerhet och trygghet.
För det första ska vi komma ihåg att Peter Hultqvist (dåvarande försvarsminister) knappt ett halvår före Nato-ansökan skickades in svor dyrt och heligt att han ”aldrig kommer medverka till något Nato-medlemskap”. Peter Hultqvists bedömnings- och analysförmåga i fråga om Sveriges inrikes och utrikes säkerhet kan vi med andra ord ta med en rejäl nypa salt. Och gällande Morgan Johanssons duglighet i ämnet behövs inte sägas så mycket. Vi har ju resultatet, eller icke-resultatet efter hans åtta år som justitieminister.
För det andra, låt oss påminna om hur Nato-ansökan inleddes. Det var under S-regeringens tid i maj 2022. Turkiet svarade ganska omgående med ett nej. Framförallt var de förargade över de uppenbara PKK-sympatierna som fanns att hitta inom Sveriges regering och riksdag. Socialdemokraterna hade bara några månader tidigare skickat en stor summa pengar till ett PKK-kopplad kurdiskt parti för att möjliggöra att Magdalena Andersson skulle bli statsminister.
Men Hultqvist och Johansson tar chansen för de vet att några avslöjande frågor får de inte, och de är skickliga socialdemokrater och de kan det politiska spelet.
Strategin att försöka vinna tillbaka förlorade röster till SD har de och deras parti övergett. Kvar står att rikta in sig på Moderaterna och Ulf Kristersson, att få honom och hans parti ur balans. När Jimmie Åkessons uttalar sig att anti-demokratiska moskéer måste rivas är det strategiskt effektfullt, att försöka slå hål på samarbetet mellan Moderaterna och Sverigedemokraterna. Istället för att gå på Åkesson och SD som de bedömer är chanslösa, riktar de udden mot Kristersson. För så länge M och SD samarbetar blir det svårt för Socialdemokraterna att knipa makten. Med en presskonferens kan Socialdemokraterna också passa på att visa på vilken sida de ställer sig i ”korankrisen” (ett nytt begrepp som S använder). Inte oväntat är det på den muslimska väljarbasens men också på islamisternas sida.
Fast så explicita är aldrig några socialdemokrater. Istället blev det underförstådda budskapet från Hultqvist och Johansson, att om inte Sverige blir medlem i Nato inom kort tar ryssen oss eller så imploderar Sverige i mångkulturella sammandrabbningar. Att massinvandringen från främmande kulturer, påkallat av framförallt Socialdemokraterna, är grundorsaken till att sådana konflikter numera riskerar att uppstå nämndes givetvis inte.
På en direkt fråga hur allvarligt det inhemska läget är, om det är så pass farligt att Socialdemokraterna till och med kan tänka sig att stötta en moderatledd regering svarade Hultqvist att det var ju inte vad frågan handlade om och menade att frågan var irrelevant. Även om det är kris, vilket de påstod, kunde Socialdemokraterna alltså inte sträcka sig, inte ens för Sveriges bästa, att stötta en ny M-ledd regering. Med ett enda svar försvagades deras budskap. Efter det blev det verkligen ”Humle och Dumle håller låda”.
Och Humle och Dumle hade ”tur” — även denna gång. Strax efter presskonferensen sprang SVT till deras undsättning och Peter Hultqvist fick svara på frågan en gång till. Han hade då hunnit tänka och kunde vara mer tydlig med taktiken att få Ulf Kristersson osäker och ur balans. ”Det är han som måste utöva någon form av ledarskap.” sa Peter Hultqvist sturskt. Mot- eller följdfråga på det? Självklart inte. Det var ju (S)VT.
Tina von Schinkel
