”Om det är så att Åkesson vill riva alla moskéer eller vissa moskéer vet jag inte i ärlighetens namn om det gör sådär jättestor skillnad” säger Magdalena Andersson i TV4, i ett försök att trivialisera debatten efter att ha felciterat Jimmie Åkesson i en egenskriven artikel i en tysk tidning. Det var översättarens fel att det blev fel, har hon sen också påstått. Hennes uttalanden är häpnadsväckande ur flera aspekter.
För det första, Magdalena Andersson använder sig av uttrycket ”i ärlighetens namn”. Oj. När talade hon sanning senast? Det har snarare blivit regel än undantag att Andersson och hennes partikollegor fabulerar. Lögnmaskinen på Sveavägen 68 har gått på högtryck länge. Faktiskt ända sedan de var på studiebesök i USA och där de förmodligen fick lära sig att ljuger man tillräckligt mycket, brett och länge blir lögnen till slut sanning. Och det var precis det som höll på att hända med Jimmie Åkessons uttalande om moskéer. Tidigare var det sannolikt många som hade fått uppfattningen att Åkesson verkligen ville riva ALLA moskéer. Vänsteretablissemanget har drivit den tesen starkt. Men efter den intensiva debatten med anledning av Magdalena Anderssons insändare i den tyska tidningen där hon just hävdade det, har det nu knappt undgått någon att det inte var det han sa. Åkesson skickar nu säkert ett stort varmt tack till Magdalena Andersson för att hon lyfte och förstärkte hans budskap om att det bara är vissa moskéer, de som sprider antidemokratisk, homofobisk eller antisemitisk propaganda, som borde rivas eller konfiskeras.
För det andra, avslöjas ånyo Magdalena Andersson som den som inte kan/vill se de antidemokratiska krafterna och farorna med islams utbredning i Sverige. Det tog henne flera år att genomskåda parti- och riksdagskollegan Jamal El-Hajs intentioner och ambitioner. Att El-Haj försökte påverka ett asylärende gällande en imam, ökänd för att ha spridit information från terrorstämplade Muslimska brödraskapet, var känt för det socialdemokratiska partiet kort efter det hände 2017. Senare deltog El-Haj också vid en begravning och en konferens med Hamaskopplingar. Men ingetdera fick Magdalena Andersson att tveka. Hennes förtroende för El-Haj var fortsatt starkt, sa hon vid ett flertal intervjuer. Det var först när allmänheten fick kännedom om El-Hajs påverkansförsök gentemot Migrationsverket, via en artikel i Expressen, som El-Haj slutligen fick gå. Det var alltså inte hans Hamassympatier som fick Magdalena Andersson att sparka ut honom, utan att svenska folket fick veta att El-Hajs lojaliteter stod långt ifrån Sverige och de svenska värderingarna.
Det är såklart oroväckande att landets största parti tar så lätt på islamistiskt inflytande i svensk politik, ett inflytande som lär öka såvida inte fler av de nuvarande partiledarna sätter ner foten.
PEW Research Center antog 2016 att det fanns 810 000 muslimer i Sverige. Tobias Hübinette, forskare på Karlstad Universitet, publicerade nyligen uppdaterade siffror. Hans beräkningar säger att det idag finns ca 1 250 000 ”kulturella muslimer”. ”Det motsvarande 12% av totalbefolkningen vilket innebär att Sverige är det land i västvärlden som härbärgerar den högsta procentandelen kulturella muslimer (före Bulgarien med ca 11% och Frankrike och Ryssland med ca 10% vardera)”, skriver Tobias Hübinette på sin sida.
Det är en ökning med 54% på 7 år! Den som inte tror att den typen av utveckling ska ha någon påverkan och inverkan på Sverige är naiv – för att inte säga dum, korkad och okunnig. Den som förstår att det har påverkan och kommer ha ännu större påverkan desto större den gruppen blir, bör fråga sig vad för typ av påverkan det kommer att resultera i. Vad säger islam? Vad innebär det att ha islamsk påverkan på ett demokratiskt land?
Svaren är svåra att hitta. Som Hübinette skriver är Sverige det västlandet med störst andel muslimer. Men vi kan ana. Islam är ingen renodlad religion. Det är en religiös politisk ideologi. Att ha koll på de antidemokratiska strömningarna som denna politiska åskådning för med sig är ett samhällsansvar som ledande politiker i Sverige måste ta. I det ingår att byggnader som huserar människor som predikar för ett starkare patriarkat och en svagare demokrati, måste bort. Att Magdalena Andersson ljuger och fabulerar är småsaker i sammanhanget. Det farliga är att hon relativiserar och inte tar islamismens frammarsch på allvar. Sverige skulle må så mycket bättre med en ärligare och mera klarsynt oppositionsledare.
Tina von Schinkel
