Johan Pehrson är - ett tag till - Liberalernas partiledare. Under hans tid har det lilla, numera ganska irrelevanta, partiet gått en kräftgång och knappast en enda gång efter valet 2022 höjt sig över riksdagsspärren på fyra procent. Vi borde kunna räkna ut Liberalerna.
Pehrson må vara en hygglig karl med hjärtat på den borgerliga sidan och han har ingen lätt uppgift. Man brukar skoja om, att finns det fler än en folkpartist (så hette de förr) i ett rum kan man ge sig tusan på att de bråkar. Och så har partiet framstått på senare år. Ständiga interna strider med påföljd att medlemmar och väljare tröttnar.
Nu ligger Liberalerna förankrade vid ungefär 2,5 procent tycks det och vi ser ingen fråga som skulle kunna lyfta dem. Skolfrågorna brukar vara deras paradfrågor men där har andra partier som Sverigedemokraterna gått om dem för länge sedan. Liberalerna är helt enkelt onödiga. Det inser folk och kommer därför att lägga sina röster på andra partier.
Inte heller lär Liberalerna kunna lita till moderata stödröster den här gången. Moderaterna har fullt sjå med att ta tillbaka andraplatsen från Sverigedemokraterna och de behöver sina röster själva. Dessutom känns det sannolikt alltför vanskligt att lägga sin röst på ett parti som ser ut att åka ur riksdagen.
Så Johan Pehrson avgår i rätt tid, skulle man kunna säga. Nu slipper han själv sitta vid rodret när/om partiet havererar. Men vi skall ändå ge honom att han är en kämpe, för uppgiften att hålla ihop detta har varit tuff. Hans balansgång mellan partiets höger- och vänsterfalanger har inte varit lätt. Men tillslut ville ju Liberalerna så gärna regera, att de svalde ett samarbete med Sverigedemokraterna.
Vi ser vad som händer efter Johan Pehrson. Ett rykte talar om att Lotta Edholm, minister för skolfrågor, tar över. Men uppgiften är nog inte lockande. Dock har ju inte partiet så många att välja mellan. Väljare och medlemmar har lämnat. Liberalerna har helt enkelt gjort sitt!
Christopher Jarnvall
