Lördag den trettonde juli 2024 sköts amerikanske presidentkandidaten Donald Trump i örat, millimeter från sin död. Den saken missade nog ingen.
Visserligen verkade DN sena på bollen, vars sju första artiklar om incidenten inte riktigt vågade nämna “Trump” och “mordförsök” i samma mening i rubriken. “Skottlossning på Trumpmöte – två döda” för tankarna till galna hillbillys som dragit igång en duell, bara av en slump i Donald Trumps närhet. Den cyniske bland oss kan tycka att DN:s instinktiva reaktion var att förminska det politiska mordförsöket, trots att de hade alla ledtrådar framför sig:
“USA:s expresident Donald Trump evakuerades från scenen, med blod rinnande från sitt ena öra, under ett kampanjmöte i Pennsylvania efter skottlossning”
Men kanske betyder inte ett vapen avfyrat mot presidenten, och dennes blodiga öra, att skjutningen var illasinnad. Det kan man ju inte bara anta. Journalisterna har det svårt, de stackarna. Det förstår du väl.
Till deras förtjänst vågade DN erkänna att Trump utsatts för mordförsök efter några timmars rapportering, men detsamma kan inte sägas om alla människor som ögonblickligen efter skottlossningen fick nyckelorden “#staged” och “#stagedshooting” virala på plattformen X, däribland viktiga demokratiske rådgivaren Dmitri Mehlhorn. Konspirationsteorier av alla dess slag, från båda politiska håll, är påtagliga. Till deras försvar, om det är något som kan väntas locka teorier om konspiration så är det förstås politiska mordförsök, något som ju faktiskt brukar kräva visst konspirerande. Det finns många märkliga tillfälligheter gällande trettonde juli, men då allt vi kan göra är att gissa måste vi åtminstone enas kring att ett mordförsök har skett, och en oskyldig man har mist livet.
"Även den som inte är “konspirationsteoretiker” behöver rikta stark kritik mot media, politiker och viktiga människor, även här i Sverige."
Den information de amerikanska myndigheterna förmedlat är åtminstone att gärningsmannen ska ha varit en 20-årig Thomas Crooks. Aldrig någonsin har han lagt ut någon politisk kommentar på hela internet, och inget manifest finns. Ändå var han så pass radikal att han självständigt försökte genomföra ett politiskt mord. För enkelhets skull är det den version som behöver utgås ifrån för att resonera om hur detta kunde ske. Myndigheterna får antas vara komiskt inkompetenta på alla nivåer. Även utan att peka ut vare sig amerikanska staten eller någon annan makt för direkt involvering i försöket på Donald Trumps liv så är det många som bär delad skuld med skytten. Även den som inte är “konspirationsteoretiker” behöver rikta stark kritik mot media, politiker och viktiga människor, även här i Sverige. För det fanns otaliga tecken som tydde på att detta skulle ske till slut.
Donald Trump är hatad. Ända sedan valrörelsen inför 2016 spreds så många lögner om presidentkandidaten som medierna bara kunde komma på.
Som när han påstods ha våldtagit kvinnan E. Jean Carroll, en kvinna Trump nekar att någonsin ha träffat. Nej, Business Insider, att Jean Carroll sagt att “våldtäkter är sexigt” är inte något Trump drog ur tomma intet. De försökte inte ens hitta intervjun Donald Trump tydligt refererade till, en intervju CNN valt att radera från sin YouTube-kanal.
“Ordet våldtäkt har så många sexuella konnotationer. Det här var inte sexuellt. (...) Jag tror de flesta ser ordet våldtäkt som något sexigt. Tänk på alla fantasier.” Detta sa det självuttalade våldtäktsoffret med ett leende och nickade mot en allt mer förfärad reporter. Istället för att låtsas vara opartiska journalister, och faktiskt visa källmaterialet, målade Business Insider upp Donald Trump som en hemsk våldtäktsman som ljuger om sitt offer. Den som levt det senaste årtiondet vet att de var långt ifrån ensamma om sådant fulspel. Och alla fula saker som sades om presidenten i USA apades efter av svenska “reportrar”. DN:s artikel “Psykologen: Så pratar du med ditt barn om Trump” om hur du på ett etiskt sätt skrämmer ditt barn om den elake orange mannen är svårglömd än idag. “När vuxna talar med små barn bör de vara försiktiga med att utmåla valet av Donald Trump till president som en “katastrof för världen”, skrevs det 2016.
"Att kalla Trump för Hitler och samtidigt säga sig vara redo för att “slåss” kan bara tolkas som en genuin uppmuntran till våld."
Men mandatperioden kom och gick, och medias domedagsoro borde ha slocknat. “Vi klarade det, och han byggde inte ens en mur!”. Det är i alla fall vad man kan önska att de hade sagt, i hopp om att våra medmänniskor besitter grundläggande logik. “Diktatorn” regerade i fyra år, blev bortröstad, avgick. Men ännu är han en diktator, åtminstone enligt Joe Biden. “Amerikaner vill ha en president, inte en diktator.” uttryckte han på X dagen innan Donald Trump nästan blev dödad. Vi har hört sådan retorik så många gånger i åtta år att det nästan inte väcker en reaktion, men låt det sjunka in att ett påstått demokratiskt land har en sittande president som anklagar motståndaren för att vara en diktator, det allmänt erkända största hotet mot en demokrati.
Ett särskilt målande exempel på det hat som riktats mot Donald Trump kommer från den liberala amerikanska medieorganisationen The New Republic. De valde att ha som omslag för sin tidskrift en bild på Donald Trumps ansikte blandat med ingen mindre än Adolf Hitler, mustasch och allt. För att hamra hem sitt inte så diskreta budskap skrev de även på X: “Idag tycker vi på The New Republic att vi kan spendera valåret på ett av två sätt. Vi kan spendera det i debatt om huruvida Trump möter de nio eller sjutton punkterna som definierar fascism. Eller så kan vi spendera det med att säga, “han är jäkligt nära nog, och det är bäst att vi slåss.” Vi valde förbehållslöst den andra vägen.”
Att kalla Trump för Hitler och samtidigt säga sig vara redo för att “slåss” kan bara tolkas som en genuin uppmuntran till våld. I detta fall kan något annat inte ens påstås. Intentionerna är tydliga, och blir ännu tydligare med bakgrunden att detta inlägg ligger kvar på deras plattformar utan ursäkt för det radikala språket. Inte heller beklagade sig The New Republic över det nyss inträffade mordförsöket. De var tydliga, Trump är bokstavligen Hitler, och Hitler förtjänade väl att dö?
Jag vill be läsaren sätta sig in i sinnet på någon som passivt i åtta år sett rubriker och hån som dessa från media och politiker. Personer de borde ha rätt att få lita på. Donald Trump är en rasistisk, kvinnohatande, korrupt våldtäktsman och diktator. Alla säger så. Alla reportrar säger hans namn med ett hånleende. Till slut har en galen människa hört så mycket hemskt om detta monster att han bestämmer sig för att agera. För om allt detta stämmer, då är det rent av din skyldighet att agera. Det är väl din skyldighet att rädda ditt land från Hitler, om du kan? Du behöver inte föreställa dig, för det skedde till sist, precis som det leddes upp till.
""Polariseringen" sköt inte mot Trump."
Vi har människor i samhället som ville att Trump skulle dö, och det var inte bara skytten. De har inte varit blyga med sitt hat (såsom Kathy Griffin som 2017 stod med en blodig mask föreställande Trumps avhuggna huvud), och de har gjort allt i sin makt för att övertyga oss alla att ta deras parti. Det är en obehaglig tanke, att så många velat en politiker så pass illa.
Även nu, när det allra värsta nästan skett, är det många politiker som inte kan tvinga ur sig mer än några tafatta meningar till våldsfördömelse. Ett uttalande av statsminister Ulf Kristersson lyder: “Sverige fördömer den fruktansvärda attacken i Pennsylvania. Mina tankar går till de som har drabbats och till deras familjer. Sverige står bakom USA och önskar Donald Trump snabb återhämtning.”. Strunta i att försöka läsa resten, för det var allt. Vår statsminister anser inte en kula, millimeter från att träffa en presidentkandidats huvud, till att vara mer än en “fruktansvärd attack” värdig tre meningar. Kristdemokraternas Ebba Busch tyckte retweet:andet (återpublicering) av Kristerssons pressmeddelande dög. Som kontrast var hans uttalande gällande ett politiskt mordförsök sju gånger kortare än hans uttalande på Facebook år 2020 över den kriminelle George Floyds överdosering. Donald Trump såg döden i vitögat, men ingen viktig samhällsledare verkar orka beklaga sig över en så historisk händelse.
Många på högern menar att vi lever i ett farligt, polariserat samhälle. Det första stämmer onekligen, och till viss grad är det här förstås en polariserad värld. Västvärlden kan grovt delas upp i grupperna “för” eller “emot” Trump, de som avskyr allt han någonsin sagt (eller allt de tror sig veta att han har sagt) och vi som förfäras över hans nästan inträffade död. Dessa sidor har mer gemensamt än bara inställningen till Donald Trump; det kan sägas vara liberaler och konservativa. Polariseringen är så stark att det nu är omöjligt att vara opartisk. Vi håller oss helst till vårt egna läger. De två sidorna har så vitt spridd människosyn och livsinställning att det kan låta främmande att människor förut ständigt umgicks över partilinjerna, så vi är onekligen polariserade. Men det är väsentligt att ta den här diskussionen steget längre – "polariseringen" sköt inte mot Trump.
Personliga upplevelser som politiskt engagerad har sedan länge väckt en obehaglig insikt för mig, en känsla av att den “andra” sidans radikaler hatar sina motståndare, hatade den som stod framför dem i fel partilogga. Just personlig erfarenhet i verkliga livet är det inte alla som har, men jag hyser inga tvivel om att fler kan dra sig till minnes liknande, hatfyllda interaktioner mellan högern och vänstern.
"Det är därför vi borde dra oss från att använda begreppet "polarisering" som förklaring till det här mordförsöket."
Hur dödsfall rapporteras i media, fullt beroende på ditt politiska värde för Demokrater och liberaler, är ett tecken på den likgiltighet som finns för människoliv. Se bara rapporteringen om det virala fallet om Laken Riley, en 22-årig student som mördades av en illegal invandrare i delstaten Georgia. President Biden orkade inte ens lära sig hennes namn, utan refererade till henne som “Lincoln Riley”. Tänk återigen på de otaliga timmarna av politiska utspel för överdoseringsdöden av den kriminella George Floyd, som råkade vara svart och dö nära en polis. “Fel” människor, i fel grupper, spelar ingen roll för den politiska vänstern. Inte ens de oskyldiga.
Vi är en polariserad värld, men låt inte resonemanget stanna där. Konservativa har rikligt med stark kritik att rikta mot liberala ideologer, men det är sällan man ser exempel på sant hat, sann lust att skada sin motståndare. Finns det exempel på Jimmie Åkesson som kallar Annie Lööf för nazist? Har någon Trump-anhängare anställd på TV stått med en mask föreställande Hillary Clintons blodiga, avhuggna huvud?
Det är oärligt att påstå att konservativa som grupp vill skada liberaler. Det är inget vi ser bland högt uppsatta politiker och personer i media. Det ingår inte i konservativ kultur. Ibland går de för hårt fram i retoriken, attackerar intellekt och karaktär – men skulle en blåhårig aktivist behöva få livet räddat har jag inget tvivel om att en konservativ hade ställt upp utan att tänka. Läkaren som stod i publiken när Donald Trump besköts riskerade sitt liv i en panikslagen situation för att försöka rädda det avlidna offret, utan att veta ifall han var säker i det ögonblicket.
Konservativa är vanliga människor, och Trumpanhängare är inte de monster de så ofta målas ut som. Den här sidan försöker inte egga på sina anhängare till att begå våld mot liberaler, vad som än skrivs i media. Vi är inte ett hot mot demokratin. Vi hyser inte ett genuint hat mot “den andra sidan”. Det är därför vi borde dra oss från att använda begreppet “polarisering” som förklaring till det här mordförsöket.
Mäktiga personer i media och politiken på vänstersidan har provocerat ett så starkt hat mot Donald Trump som de bara kunnat, med alla fula knep och lögner, med all våldsam retorik de bara kunde komma på. De har lurat sina sympatisörer till misstro, men ofta hat, mot Trump. De har radikaliserat en befolkning. Tro inte att det här varit en gemensam eskalering – de oavbrutna attackerna mot Donald Trump som slutade i jämförelser med Hitler och en förutsägbar skjutning, de var medvetna.
Och det bör skrämma oss alla, även vi som inte bär namnet Donald Trump. Han har varit en symbol för det hat som riktas mot alla konservativa. Vi behöver inse att en farligt stor andel av “aldrig Trump”-sidan ville se honom död, och många av dem hade inte haft något emot om det drabbade en vanlig person som av dem inte ansågs politiskt önskvärd.
Lösningen är inte att hata dem tillbaka. Vi behöver inse faktum och nå konsensus, så vi kan angripa nästa problem: hur vi ska återgå till ett enat samhälle igen.
Anastasia Eman
