Vi diskuterade Östgötateaterns kontroversiella samarbete med den kontroversiella Teater Tribunalen i Stockholm under måndagens Kommunfullmäktige. Teaterns ryssvänlige regissör Richard Turpin har uttalat sin önskan att Putin må vinna kriget mot Ukraina.
Det är förstås väldigt olämpligt, att skattefinansierade Östgötateatern - som åtnjuter stöd även från Norrköpings skattebetalare - skall bidra med något som helst stöd till Teater Tribunalen. Om det så bara handlar om litet rekvisita.
I en intepellation från SD till den styrande Kvartetten (S, C, KD och L med stöd av V och MP) i Norrköping ställde vi på måndagen två frågor: 1. Stämmer det att samarbetet äger rum? 2. Hur kan vi politiker förhindra att våra skattefinansierade institutioner samarbetar med olämpliga aktörer?
Vi fick väl inget riktigt bra svar annat än att det ”bara handlade om litet rekvisita”, att ”yttrandefriheten är viktig” samt - förstås - även den vanliga motiveringen med ”armslängds avstånd” mellan politik och kultur. Ett praktiskt sätt att låta kulturvänstern fara iväg litet hur som helst med våra skattepengar. Utan kontroll.
Men vad skulle styret annars säga?! Jag hoppas och tror faktiskt att de egentligen skäms. Från Socialdemokraterna till Vänsterpartiet.
Och visst: Yttrandefriheten är viktig. Hade Teater Tribunalen inte, som i det här fallet, indirekt tagit medel från Norrköpings skattebetalare i anspråk, hade vi inte haft så mycket synpunkter på just detta. Även om vi starkt ogillar dem som springer Putins ärenden.
Man har helt enkelt – i yttrandefrihetens namn - rätt att vara en så kallad ”nyttig idiot”. Man har, som Teater Tribunalens regissör Richard Turpin, rätt att ge luft åt sina Putin-vänliga åsikter och hoppas att Ryssland avgår med segern. Även om det känns djupt beklagligt.
Men även om det ”bara” skulle handla om litet skattefinansierad rekvisita, är detta en viktig principfråga. I all synnerhet som Teater Tribunalen stoltserar med sitt samarbete med Östgötateatern.
Jag har till min stora glädje noterat, att alla partier i Norrköping helhjärtat verkar stå bakom Ukrainas sak. Och alla tycks vara positiva till det initiativ vi tog i det tidigare majoritetsstyret att knyta den svårt krigshärjade hamnstaden Cherson närmare Norrköping. Och man viftar gärna med Ukrainas flagga.
Så varför kan man då inte sätta ned foten när det gäller Östgötateaterns stöd till och samarbete med Teater Tribunalen? Och vad handlar detta egentligen om? Är det bara principen ”armslängds avstånd”? Eller att det ”bara” rör sig om litet rekvisita? Inget att bråka så mycket om…?
Var går i så fall gränsen när det blir något att bråka om? När det helt enkelt inte längre går att hänvisa till ”armslängds avstånd” för att döda frågan? Eller är det kanske så, att det för många ändå känns lättare att se mellan fingrarna när kulturvänstern flöjtar iväg?
Vi menar: Handlar det om Norrköpings policy och skattepengar, måste vi vara konsekventa. Högerhanden måste veta vad vänsterhanden gör. Vi måste se åt samma håll. Annars blir det oseriöst. Och som samarbetspartner till skattefinansierade Östgötateatern är Turpin och Teater Tribunalen väldigt olämpliga. Han och hans teater krockar med den policy Norrköping har.
Tycker ni att jag är småaktig? Nej, vad bra. För detta är viktigt!
Vi lever i en speciell tid. En tid när folk är inne och detaljgranskar vilka sidor på sociala media som gillas av vem och sedan hänger ut människor. Yttrandefrihet eller ej. Vi lever också i en tid när man försöker fälla ministrar för att deras omyndiga barn klickar på fel länk. I en tid när Folkets hus – som i Umeå – avbokar en reservation från ett stort folkvalt parti för att man inte gillar det…
I dessa tider borde det då också väcka mer uppståndelse när en skattefinansierad institution inte är så särskilt noga med vem man samarbetar. För skattepengar innebär nämligen ansvar. Och vill man ändå inte ta det, så får man bekosta sin verksamhet ur egen ficka.
Som skattebetalare i Norrköping blir jag förbannad när mina pengar – även om det är pengar som ”bara” har bekostat ”litet rekvisita” - går till institutioner som Teater Tribunalen och deras regissör Richard Turpin.
Jag hade kanske hoppats och trott att Kvartetten - minoritetsstyret i Norrköping - hade markerat i det här fallet, eftersom det medialt och politiskt har fått ganska mycket uppmärksamhet. För skattebetalarnas skull. I anständighetens namn. Men icke…
Christopher Jarnvall
