Europeiska beslutsfattare verkar förbryllade över vad de ska göra efter Donald Trumps seger i det amerikanska presidentvalet, och i synnerhet när det gäller hotet om att införa nya tullar på import från EU. En stor fara här är att Europeiska unionen skulle överdriva kraftigt och välja att slå till först.
Det är möjligt att göra på ett ganska dolt sätt, eftersom en vapenvila för EU:s egna vedergällningstullar mot tidigare aviserade amerikanska tullar löper ut i mars 2025. Man behöver inte vara ett stort politiskt geni för att förstå att ”slå till först” inte är det bästa sättet att hantera Donald Trump, även om vissa, som Storbritanniens tidigare ambassadör i Washington, Lord Darroch, tror att Trump kommer att slå till först och sedan säga till länder: ”Om ni vill att de ska lyftas, vad tänker ni göra för att jämna ut, för att återbalansera handelsrelationen?”
Konsten att sluta avtal
I vilket fall som helst är alla överens om att det med Trump alltid finns en överenskommelse att göra. Redan 2018 skrev han på Twitter
"Europeiska unionen kommer till Washington i morgon för att förhandla om ett handelsavtal. (...) Jag har en idé till dem. Både USA och EU avskaffar alla tullar, barriärer och subventioner! Det skulle äntligen kallas fri marknad och rättvis handel! Hoppas de gör det, vi är redo - men det kommer de inte att göra!"
Som den svenska klassiska liberala tänkaren Johan Norbergs har uttryckt det: ”Trumps tullar kommer i första hand att drabba amerikaner. Europa bör inte svara genom att skada européer med vedergällningstullar, utan genom att erbjuda alternativa avtal som kan fresta Trump, och fördjupa frihandeln med en global koalition av villiga.”
”Vi tror att tullar kommer att få vänta”, kanske till om ett år, skrev analytiker på Barclays efter valet. Även den brittiska regeringen tror enligt uppgift att Trump sannolikt kommer att vattna ur sin generella inställning till tullar eftersom det skulle driva upp inflationen i USA. Istället tror de brittiska ministrarna att han sannolikt kommer att följa en sektor-för-sektor-strategi istället, med fokus på tullar på stål, aluminium, teknik och bilar.
Scott Bessent, hedgefondförvaltaren som är favorit till att bli Donald Trumps nya finansminister, har betonat att det kommer att finnas ett ”förhandlingsben” i Trumps plan för tullar.
Intressant nog har de första tecknen på att Trump signalerar viss flexibilitet kommit in.
Enligt en rapport överväger han att undanta brittisk export från tullar. Viktigt att notera är att den brittiska regeringen redan har signalerat att man inte kommer att tillgripa vedergällningstullar mot USA i händelse av ett handelskrig, eftersom man är orolig för att en sådan åtgärd bara skulle provocera Donald Trump och inte ge några större fördelar.
Om Storbritanniens premiärminister Keir Starmer skulle acceptera det avtal som Trump erbjuder skulle det sannolikt innebära saker som gör det svårare för Storbritannien att förbinda sig att anpassa sig till EU:s regelverk.
Inga fler vapen i handeln
Detta skulle vara en positiv sak. EU:s ökade tendens att göra handeln till ett vapen genom att överbelasta handelsförhandlingarna med regleringskrav på handelspartnerna är djupt oroande för alla som stöder fri och öppen handel. I en idealisk värld skulle Storbritannien inte behöva offra handeln med EU för att öka sin handel med USA. Detta blir dock svårt på grund av EU:s iver att koppla samman handel med reglering, genom vilken EU försöker påtvinga sina handelspartner sina egna politiska preferenser.
Ett av de ämnen som Trumpadministrationen sannolikt kommer att ta upp är EU:s lagstiftning om avskogning. För det första skadade detta handelsrelationerna mellan EU och sydostasiatiska palmoljeexportörer, som Malaysia och Indonesien. De ansåg att det var särskilt orättvist att EU vägrade att förklara deras standarder som likvärdiga, trots att icke-statliga organisationer som Global Forest Watch 2023 berömde dem för att ha uppnått en kraftig minskning av skogsförlusten. Detta särskilt med tanke på att uppskattningsvis 93% av den palmolja som importeras till Europa redan är hållbar och att Storbritannien accepterar Malaysias standard mot avskogning som likvärdig.
Protesten spred sig dock och efter att även Brasilien och USA krävt en fördröjning beslutade EU-kommissionen att ge med sig. Avgörande var också påtryckningar från Tyskland. CDU:s EU-parlamentariker Peter Liese kallade till och med EU:s nya avskogningsregler för ett ”byråkratiskt monster”.
Det underliggande problemet här är att EU i praktiken har gjort handeln till ett vapen, något som man anklagar andra för. I stället för att sträva efter att öppna upp marknaderna mer kräver EU i allt högre grad att dess handelspartner ska följa en rad olika regleringar. Detta är en anledning till att handelsavtalet mellan EU och det latinamerikanska handelsblocket Mercosur fortfarande inte har slutförts.
Sammanfattningsvis är Trumps tullplan i hög grad en del av en bred förhandling, där han sannolikt inte bara kommer att kräva att EU sänker sina egna tullar, utan också att EU slutar att knyta alla dessa betungande regleringar till handeln. Det positiva är att vissa beslutsfattare på högsta nivå i EU-kommissionen faktiskt redan har ändrat sig. Sabine Weyand, EU-kommissionens generaldirektör för handel, har nämligen påpekat att handelspartnerna i allt högre grad ifrågasätter EU:s användning av handelspolitiken för att agera som en ”global regulator”. Hon ifrågasatte därmed också EU:s hantering av sitt avskogningsdirektiv och sade: ”Vi måste inse att medlen är extremt betungande och mycket svåra att uppfylla för utvecklingsländerna och särskilt för små och medelstora företag och småbrukare i dessa länder.”
Vidare kommer Trump sannolikt också att kräva att EU slutar instrumentalisera politiken för statligt stöd för att komma åt USA:s stora teknikföretag, förutom att överreglera den. Även detta är i slutändan välkommet för EU. EU ignorerar i allt högre grad överträdelser av reglerna för statligt stöd, och det är därför nedslående att se att EU nu ger sig på företag som Apple för att de har gått med på skattebeslut som enligt EU egentligen inte var öppna för alla. Även om man kanske skulle kunna argumentera för det, så är det ju ändå en gråzon vi talar om. Det är uppenbart att EU bör prioritera att bekämpa uppenbara överträdelser av EU-fördragets förbud mot statligt stöd. Kommer Trump att tvinga EU att fokusera på sin kärnverksamhet och samtidigt hindra EU från att överreglera? Det är inte alls långsökt.
Straffande klimatpolitik under press
Ett annat ämne som sannolikt kommer att läggas på bordet av Trump är EU:s nya protektionistiska klimattull CBAM, eller ”Carbon Border Adjustment Mechanism”, som innebär att en tull införs på import från länder som väljer att inte följa EU:s dyra klimatpolitik.
Indien har redan protesterat mot idén på WTO-nivå. Storbritannien överväger att införa en liknande tull för att undvika störningar i handeln med EU, men det är missriktat. UK Growth Commission har varnatför att om Storbritannien skulle göra detta ”skulle det kunna leda till förluster av BNP per capita på mellan cirka 150 och 300 pund”, eller till och med upp till 650 pund, om leveranskedjorna skulle anpassas till de producenter som har de lägsta kostnaderna.
Forskarna har också beräknat fördelarna med att ersätta Parisavtalet med ett ”klimat- och frihetsavtal” och uppskattar dessa till 1.000 pund per capita. Även detta alternativa tillvägagångssätt kan mycket väl tilltala Trump, som sannolikt återigen kommer att dra USA ur det kollektivistiska ”Parisavtalet”. Undertecknare av ett sådant alternativt internationellt fördrag skulle dra nytta av handelsfördelar, förutsatt att de genomför en klimatvänlig politik för en fri marknad.
En ny studie från Warsaw Enterprise Institute och likasinnade tankesmedjor förklarar att detta skulle ”avbyråkratisera ekonomin”, tillsammans med ”skatteförändringar (...) för att göra investeringar i PP&E (Property, Plant, and Equipment) mer lönsamma på ett sätt som uppmuntrar företag att inte bara upprätthålla sin nuvarande kapacitet utan också att modernisera och utveckla nya projekt. Alla typer av subventioner bör avskaffas på ett ordnat och gradvis sätt.”
Andra föreslagna åtgärder som undertecknare av ett sådant internationellt avtal skulle kunna införa är skattebefriade ”CoVictory bonds” samt riktade skattesänkningar (Clean Tax Cuts, CTCs) i de fyra sektorer som står för 80% av utsläppen av växthusgaser - transport, energi och el, industri samt fastigheter. Skattesänkningar som syftar till att bryta upp monopol är en annan möjlig åtgärd.
En sådan alternativ klimatpolitisk strategi kommer sannolikt inte att få mycket sympati vid COP29, FN:s klimattoppmöte i Baku, Azerbajdzjan, men det faktum att varken EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen eller Tysklands avgående förbundskansler Olaf Scholz kommer att delta vid konferensen säger en hel del om det kvarvarande stödet för den straffande klimatpolitiska modellen. Trots detta är den fortfarande på plats i EU. Kanske kan valet av Trump nu ändra på detta. EU:s handelsfederation BusinessEurope är med rätta oroad över att Trumps politik som är vänligt inställd till prospektering av fossila bränslen kommer att straffa EU:s redan kämpande industri. Man kan förvänta sig att denna typ av oro kommer att leda till allt större krav på att överge EU:s ”gröna avtal” och relaterad politik.
Ukraina
Sist men inte minst har vi den stora frågan om hur Trump kommer att hantera Ukraina. Trump har lovat att lösa problemet inom 24 timmar”, och enligt spekulationer har hans tillträdande vicepresident JD Vance föreslagit att Rysslands krig i Ukraina skulle kunna avslutas genom att frysa konfliktlinjerna.
Det måste betonas att Trump inte har godkänt någon specifik fredsplan, sade allierade, inklusive hur han skulle övertyga Rysslands president Vladimir Putin och Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj att sitta vid samma bord och förhandla.
För närvarande måste spekulationerna begränsas till att titta på vad hans framtida team tycker om det hela. Trump har valt Mike Waltz, kongressledamot från Florida, till nationell säkerhetsrådgivare. Här kommer Europa i högsta grad in i bilden. Ostap Yarysh, försvarsredaktör på Voice of America, anser följande: ”Överlag kretsar Waltz kommentarer om Ukraina ofta kring idén att Europa (särskilt Tyskland och Frankrike) gör för lite för att stödja Ukraina och att USA måste kräva mer av dessa länder.”
Waltz har själv efterlyst ökade sanktioner mot Rysslands energisektor i kombination med att Ukraina ska förses med långdistansmissiler som kan nå ryskt territorium:
”Bördan kan inte fortsätta att vila enbart på det amerikanska folkets axlar, särskilt inte när Västeuropa slipper undan. Det måste finnas ett politiskt utrymme mellan Bidens nuvarande strategi ”så länge det behövs” och de som kräver ”inte en dollar till”.
Vidare har tre personer som för närvarande hjälper till att bygga upp Trumps nya administration förklarat en plan för att stoppa kriget för Wall Street Journal. Den skulle innebära att Ukraina accepterar att territorierna är förlorade och att Ryssland accepterar en korridor med fredsbevarare som betalas av Europa.
Ukraina skulle också avstå från att gå med i NATO under åtminstone de kommande 20 åren. Samtidigt skulle USA fortsätta att leverera vapen till Kiev för att avskräcka Ryssland från att återuppta sitt angreppskrig.
Ukraina kommer inte att ha något större val att gå med på detta, men kommer denna strategi att övertyga Rysslands president Putin om att avsluta kriget? Det kan bara tiden utvisa.
Under tiden, tillbaka i Bryssel, arbetar de vanliga misstänkta redan hårt för att inte låta en bra kris gå till spillo. EU-tjänstemännen hoppas att Trumps seger kan få EU att utfärda fler gemensamma skulder, vilket är en vanlig Bryssel-fixering. I så fall borde de lyssna på NATO:s förre generalsekreterare Jens Stoltenbergs avskedstal igen. I september varnade han för att de europeiska länderna bör undvika att ”duplicera” Natos försvarsinsatser med EU-initiativ. Om de europeiska länderna tror att de kan fortsätta med en sådan dubblering trots de stora amerikanska påtryckningarna för att de ska fördubbla sina NATO-investeringar, så är de vilseledda.
Pieter Cleppe,
Chefredaktör Brussels Report
