Riksrevisionen har granskat den så kallade reduktionsplikten som infördes av förra regeringen, och har kommit fram till att takten som utspädningen av fossila bränslen måste tillta enligt lagen fram till 2030 inte är ekonomiskt hållbar. Utöver de negativa konsekvenserna för glesbygd så varnar myndigheten för att de stigande priserna kan leda till att bränsleindustrin väljer att skippa reduktionen av bensin och diesel, eftersom det blir billigare att betala straffavgiften.
I sin rapport skriver Riksrevisionen också att när reduktionsplikten antogs av regeringen 2018 var det med förutsättningen att den årliga ökningen av biodrivmedel som måste blandas i de fossila bränslena möjliggörs av ny teknologi inom biodrivmedelsindustrin, och ökad produktion av biodrivmedel i Sverige. För att nå de reduktionsnivåer som lagen förordnar fram till 2030 måste kvalitetskraven på biobränslena öka, eller eventuellt måste nya effektivare och billigare biodrivmedel tas fram. Frågan om hur biodrivmedelsmarknaden ser ut i Sverige och EU är också en orospunkt för Riksrevisionen, då eftersom efterfrågan på biodrivmedel förutspås snabbt öka i Europa blir även detta en ekonomisk smäll mot möjligheterna att uppnå reduktionspliktens krav.
Reduktionsplikten håller på en enda punkt
Det finns däremot en aspekt där Riksrevisionen godkänner reduktionsplikten som den ser ut just nu, och det är i hur den hjälper Sverige uppfylla så kallade klimatpolitiska mål, avseende utsläppen som produceras på svenska bilvägar. Målsättningen är att Sverige 2045 ska ha ett nettonollutsläpp, och där tjänar reduktionsplikten som ett relativt “kostnadseffektivt sätt” – dock med betydande risker.
Den nuvarande reduktionsplikten anger att bensin ska spädas ut med 7,8 procent biodrivmedel, och diesel med 30,5 procent. Tidöregeringen kommer vid årsskiftet att sänka båda siffrorna till 6 procent.
