Ledare: Svensk press gullar hellre än granskar

Mindre än en vecka efter terrorattacken i Bryssel där två svenskar mördades och en skadades, gör DN en intervju med Fredrik Reinfeldt. Den före detta statsministerns enda krav för att ställa upp, enligt artikelförfattaren Niklas Orrenius, var att han ville bli fotograferad i en gul och blå landslagströja - ett krav som Orrenius framställer som lite rart och anspråkslöst. Det är tydligt att Niklas Orrenius tror att han med det ger läsaren den där vällustkänslan som man som svensk i dagarna efter ett fruktansvärt terrordåd riktat mot Sverige suktar efter.

Men ihop med resten av intervjutexten blir just den lilla detaljen extra provocerande. Vad Niklas Orrenius istället gör är att han förtydligar sin egen världsfrånvarande tillvaro, i DN:s gosiga korridorer, dagligen omringad av kollegor som producerar ord och texter om att Sverige mår prima. Det enda orosmolnet, enligt DN-kollegiet, är ju det ”främlingsfientliga” Sverigedemokraterna som har fått för mycket inflytande och dumma, dumma Moderaterna som inte begriper det.

Reinfeldts budskap i artikeln är att alla ska kunna bära den gula tröjan. Ingen ska känna sig rädd. Vi måste stå upp för det öppna samhället. Bla, bla, bla… Hans ord är bekanta och är lika innehållslösa som vi minns dem. Och några spetsiga frågor på det får han inte. Som t ex;
- Känner Fredrik Reinfeldt någon form, om bara ett litet uns, av skuld efter terrordådet i Bryssel?
- Ångrar han migrationsöverenskommelsen med Miljöpartiet 2011 som i princip innebar att Sveriges portar ställdes på vid gavel? Terroristen i Bryssel var en av många som strax efter det passade på att söka sig till Sverige.
- Har han någonsin ångrat sin aversion mot SD, som uppenbarligen var så stark att den kom att bli styrande i hans politiska gärningar?
- Finns det överhuvudtaget någon självrannsakan hos Fredrik Reinfeldt, Sveriges före detta statsminister, som under åtta år förändrade Sverige i grunden?

Det får vi inte veta. För inga kritiska frågor ställs. Inget ansvarsutkrävande. Inga undringar. Inga oförtäckta kausalitetssamband berörs trots att svenskar har dödats och skadats vid ett flertal förskräckliga händelser som sannolikt aldrig hade skett om Sverige haft en strikt och ansvarsfull migrationspolitik under regeringarna Reinfeldt I+II och Löfven/Andersson I+II. Ikea-morden i Västerås. Terrordådet på Drottninggatan. Knivdåden i Vetlanda. Luna. Fredrik Andersson på Delta Gym i Stockholm är några smärtsamma exempel att nämna.

Men som svensk konsument av stormedia, eller gammelmedia, har vi vant oss. Det obehagliga som kan kopplas till röd politik (Fredrik Reinfeldt förde definitivt en röd migrationspolitik) granskas sällan.

Samma journalistiska flathet råder som bekant kring Magdalena Andersson. Hon jagas inte av några reportrar som vill veta varför Socialdemokraterna stödjer Fatah som både är öppet antisemitiska och har en terrorstämplad militär sidoorganisation (Al Aqsa), varför hon låter den Hamaskramande riksdagsledamoten Jamal El-Haj sitta kvar eller vad hon anser om den judehatande svans hon har på X (Twitter)?

För att inte nämna den vänskapliga behandlingen journalistkåren ger Nooshi Dadgostar och hennes partikollegor. Med partisymbolen V tycks det vara oproblematiskt att öppet hetsa på den påverkankampanj som just nu råder inom muslimska kretsar och som är riktat mot den svenska socialtjänsten. Så också att ekonomiskt stödja (svenska skattepengar) en terrororganisation, och sen låtsas vara naiva fast man har gett pengar till dem förut (2002).

Varför DN och många andra inom Sveriges journalistkår inte låter sig inspireras att granska makthavarna som för en röd politik kan vi bara spekulera om. Sannolikt är svaret så enkelt att stora delar av journalistkåren och dessa politiker delar samma politiska åskådning. Det finns med andra ord ett inbyggt motstånd att gräva fram något negativt om dem man sympatiserar med.

Det är givetvis ett journalistiskt haveri. Det anstår inte en demokrati. DN med sin storlek borde visa vägen. Att inte klara av att ställa frågorna som för de flesta är självklara efter terrorattacken riktad mot Sverige och det svenska, till en före detta statsminister som tryckte på startknappen för den ansvarslösa massinvandringen, är ett rejält underbetyg. DN gör inte sitt jobb. De granskar inte makten. De gullar med den.

Tina von Schinkel