Svenska Akademien missade den poängen…

Vem bryr sig om Svenska Akademien numera? En gång i tiden handlade det om en församling med snille och smak, idag förknippar man institutionen mest med sexskandaler och senare försök att omfatta en självdöende woke-rörelse.

En gång i tiden satt här tunga poeter, författare och språkforskare. Idag rör det sig – med några undantag – om politiskt korrekta litterära bifigurer ingen har hört talas om.

Och varje år delar de ut Nobels litteraturpris till andra bifigurer vi aldrig har hört talas om. Och har vi hört om dem, är de antingen så udda eller så berömda och blazé att de inte ens orkar komma och hämta sitt pris. Vi får se om årets pristagare Annie Ernaux kommer och hämtar sitt…

I år utsattes författaren Salman Rushdie för ett attentat av en islamist, som skadade honom svårt och nära nog berövade honom livet. När samme Rushdie fördömdes av mullorna i Iran i slutet av 1980-talet vågade inte Svenska Akademien stå upp för en dödshotad författarkollega.

Den schism som då uppstod i Akademien blev svårläkt. Ett par ledamöter hoppade av i protest och sedan dess har väl knappast någon tagit församlingen på riktigt allvar. Skandalen med sexövergrepp för några år sedan bekräftade vad många redan ansåg: En klubb för inbördes beundran utan ryggrad.

Idag hade man kunnat återta en del av sin förlorade prestige genom att utse Salman Rushdie till Nobelpristagare. Alla hade förstått att det handlade om politik, men i detta fall hade det förmodligen varit lätt att smälta. Rushdie, förföljd, plågad och sargad av islamister, hade kunnat få litet upprättelse. Men Svenska Akademien missade den chansen.

Christopher Jarnvall

Bild: Wikipedia