Svenska för invandrare (SFI) fungerar inte. Enligt en undersökning för några år sedan så blir bara en tredjedel godkända ens på de lägsta nivåerna. Det är tur att det finns andra sätt att lära sig svenska än SFI, för annars skulle ingen någonsin lyckas. Invandrare bör varnas för SFI. De enda som klarar sig är de som hade klarat sig utan hjälp.
Det är svårt att lära sig ett nytt språk. Jag har försökt lära mig spanska, franska, och arabiska, och varje gång har jag misslyckats. Detta trots att jag haft betydligt bättre förutsättningar än de flesta SFI-studenter, som i många fall inte ens kan läsa. Men även om det alltid kommer att vara svårt att lära sig ett nytt språk så kan systemet garanterat bli bättre. Eller åtminstone mindre dåligt.
Det jag föreslår är att en belöning betalas ut när en student får godkänt betyg. Denna belöning skulle dock inte gå till studenten själv, utan till ett företag eller en individ som hjälpt denne. En sådan belöning borde vara väl tilltagen, då en sådan utbildning lär ta lång tid. Ett antal tiotusen kronor vore sannolikt nödvändigt.
Detta kanske låter mycket. Men det är ingen tvekan om att språkförmåga är mycket värdefullt, både för invandraren själv och samhället. Jag misstänker att läsaren skulle gå med på att betala stora summor för att behålla sitt svenska språk, om denne tvingades göra ett sådant märkligt val. Om det föreslagna systemet leder till språkförmåga, och denna leder till jobb, så lönar det sig för individen, staten, och samhället på några månader.
Men varför skulle belöningssystemet leda till bättre resultat? Tja, det kunde knappast bli sämre. Dagens SFI är i det närmaste symboliskt. Men huvudskälet till att det skulle leda till en förbättring är att det ger någon ett skäl att lära invandrarna svenska. De som idag håller i SFI har inga skäl att faktiskt lära ut något. De får lön i vilket fall.
Notera att jag inte menar att SFI-lärarna är dåliga människor. Istället handlar det om att de har en nästan omöjlig uppgift. Föreställ er själva att försöka lära svenska till trettio personer med sju olika modersmål varav en fjärdedel är analfabeter. Det är en omöjlig uppgift, och omöjliga uppgifter är demoraliserande. Formellt ska de som går SFI ha minst 15 timmars undervisning i veckan. Detta låter bra, men i en klass på 30 personer så blir det i praktiken 30 minuter per person och vecka. Studenterna hade lika gärna kunnat studera på egen hand.
En fördel med mitt förslag är att vi bara betalar för resultat. Inget godkänt, inga pengar. Vi vet på så vis vad vi betalar för, och kan kontrollera det genom provet. Vi får vad vi betalar för, så jag föreslår att vi betalar för resultat. I nuläget betalar vi för tid i skolbänken, och det är precis vad vi får.
En möjlig invändning är att det inte finns tillräckligt många lärare för att ge alla privatlektioner. Det stämmer definitivt med dagens system. Men att ge privatlektioner i svenska vore ett utmärkt sommarjobb för ungdomar, ett extraknäck för pensionärer, och en möjlighet för invandrare som både kan sitt hemspråk och svenska.
Språket är nyckeln till integrationen. Låt oss betala för det.
Jakob Sjölander,
Filosof och författare
