Pieter Cleppe: Tredjepartsfinansiering av rättegångar: en växande utmaning
"Finansiering av rättstvister", även kallat "tredjepartsfinansiering", gör det möjligt för individer och grupper som annars skulle sakna ekonomiska resurser att driva rättstvister. Nyligen fick det viss uppmärksamhet på grund av att ryska miljardärer som står president Putin nära i hemlighet skulle ha finansierat amerikanska rättegångar genom tredjepartsfinansiering.
Bloomberg Law noterar följande om ämnet: "Utan några rapporteringskrav och med få regler kan kapitalstarka investerare lägga miljontals dollar på ett mål utan att någonsin synas på en domstols dagordning. Detta har lett till en ny typ av gränsöverskridande penningtvätt som används för att kringgå internationell rätt och andemeningen i sanktioner." Med tanke på de geostrategiska riskerna, både i USA och i Europa, förbereds för närvarande lagstiftning som syftar till att införa krav på transparens.
Det är inte bara Ryssland. Även kinesiska aktörer är aktiva i detta avseende. Till exempel finansierade ett kinesiskt företag i hemlighet stämningar mot Samsung rörande immateriella rättigheter. Det handlade om att använda ett teknikföretag i Florida som täckmantel i ett försök att bevisa att Samsung påstås ha använt företagets immateriella rättigheter i sina populära ljudprodukter.
Brottsligt uppförande
Ett framträdande fall i detta avseende gäller en tvist om Malaysias territoriella gränser, där landet juridiskt utmanades av de filippinska påstådda arvingarna till sultanen av Sulu — nu känd som den malaysiska provinsen Sabah — att betala dem ersättning baserat på ett kolonialt fördrag från 1878 mellan britterna och sultanen. Malaysia hade fortsatt med det brittiska arrangemanget att betala ersättning efter självständigheten, men hade slutat med det 2013, efter att en väpnad invasion från Filippinerna dödat minst 60 personer. Dessa människor lyckades få en spansk skiljedomstol att utdöma 15 miljarder dollar i kompensation till Malaysia. Strax därefter frystes det statliga energibolaget Petronas tillgångar i Luxemburg.
Bakom allt detta står enligt uppgift ett av världens största företag som specialiserar sig på finansiering av tvister, Therium, baserat i Storbritannien, som uppges ha investerat mer än 20 miljoner dollar i stämningen. Ett anmärkningsvärt faktum i sammanhanget är att den spanske skiljedomaren i målet, Gonzalo Stampa, dömdes till sex månaders fängelse för att ha flyttat målet från Madrid till Paris, i strid med ett spanskt domstolsbeslut. Experter menar att detta innebär att hela rättegången mycket väl kan komma att ogiltigförklaras.
Petronas har nu stämt Therium Capital Management, som finansierar tvisten, i USA och anklagar dem för att ha misskött sig genom att ignorera att Stampas auktoritet som skiljeman hade återkallats eftersom bolaget hade begärt att han skulle flytta målet till Paris.
Lagstiftningsåtgärder
I ett brev från de stora läkemedelsbolagen Bayer och Johnson & Johnson till den amerikanska kongressen i oktober kräver de mer öppenhet och klagar på att branschen för finansiering av tvister "anstränger sig till det yttersta för att verka i största hemlighet". De anklagar därmed tredjepartsfinansiärer för att "ofta manipulera civilrättsliga processer för sina egna syften". Dessutom hävdar den amerikanska handelskammaren att tredjepartsfinansiering skulle kunna göra det möjligt för USA:s geopolitiska rivaler att få tag på konfidentiell information om känslig teknik. Detta kan mycket väl vara fallet, eftersom tredjepartsfinansiering av rättstvister alltför ofta omfattar stämningar som rör immateriella rättigheter.
Ett amerikanskt lagförslag syftar nu till att åtgärda detta genom att i högre grad begränsa utländska enheters möjlighet att finansiera stämningar i USA. Förslaget stöds av den amerikanska representanten Mike Johnson, en ledande medlem av representanthusets juridiska kommitté, som kommenterade förslaget: "Utländska stater och statliga förmögenhetsfonder ska inte lägga sig i vårt rättssystem. Det här lagförslaget hindrar utländska aktörer som Kina från att finansiera skadliga stämningar, skyddar kritiska industrier och prioriterar amerikanernas intressen i domstol."
Rättsliga åtgärder är också på gång i Europa. Förra året föreslog Europaparlamentet att Europeiska kommissionen skulle utfärda ett direktiv för att reglera tredjepartsfinansiering i EU. Detta skulle innebära en rad specifika skyldigheter avseende offentliggörande och transparens, liksom en omsorgsplikt för finansiären gentemot den finansierade parten, och det skulle begränsa finansiärernas ekonomiska intresse till 40 procent av det utdömda skadeståndsbeloppet, utom under exceptionella omständigheter.
Det är verkligen ingen dålig idé att kräva insyn i vem som i slutändan finansierar en viss rättegång, även om man bör vara försiktig så att man inte äventyrar tillgången till rättslig prövning. Tredjepartsfinansiering är i sig användbart för att hjälpa mindre förmögna aktörer att gå till domstol och söka rättvisa. I stället för EU:s byråkratiska tillvägagångssätt kan det vara bättre att låta domare besluta från fall till fall i vilken utsträckning käranden ska vara transparent.
Pieter Cleppe,
Chefredaktör Brussels Report