Våren 2022 tillkännagav Ylva Johansson (S) och EU-kommissionens vice ordförande Margaritis Schinas ett initiativ med syftet att ”locka kompetens och talang till EU”. Initiativet ska underlätta migration till EU, detta som en del i den senare antagna migrations- och asylpakten. En del i detta initiativ är inrättandet av en ”talangpool”, en typ av arbetsförmedling för personer från tredje världen. Huvudsyftet med initiativet är att avkriminalisera vissa typer av illegal migration, främja laglig inresa till EU och ge direkt stöd till invandrare.
Se också: EU vill locka “lagliga” migranter – Lanserar program för att “matcha” med arbetsgivare
Det skall tilläggas att EU-kommissionen initialt låter meddela att denna talangpool endast är för de medlemsländer som vill vara med och de tredje lands medborgare som bor utanför EU. Att Sverige kommer att gå med om de andra sju partierna får bestämma det kan man gott anta. Vidare kan man även anta att detta senare skall bli något som alla EU:s medlemsländer måste acceptera.
Det här är inte bara ett vansinnigt politiskt initiativ, utan också ett övertydligt exempel på den totala arrogans och tondövhet som Socialdemokraterna uppvisar gentemot Sveriges väljare. Bland mycket annat i förslaget ska EU lägga pengar på att ”informera” medborgare i Europa om de av EU påstådda fördelarna med massmigration från tredje världen till EU.
Om vi tittar på de senaste decenniernas utveckling i Västeuropa i allmänhet och Sverige i synnerhet så framstår en sådan idé närmast som att bli spottad i ansiktet av de EU-federalister som kommit på det hela. Svenska skattepengar förklädda till EU-anslag ska gå till vad som i praktiken inte kan kallas annat än indoktrinering och desinformation. Massimmigrationens välsignelser ska tryckas ner i halsen på motsträviga EU-medborgare och det hela ska finansieras med deras egna pengar.
En viktig del i initiativet är en rad partnerskap med tredjeländer där EU ska: “erbjuda fler möjligheter till laglig migration och rörlighet till EU. Våra ekonomier behöver attrahera nya låg- och medelkvalificerade arbetstagare från tredjeländer, med en gemensam harmoniserad europeisk ram som matchar människor, färdigheter och arbetsmarknadens behov.” Länder som särskilt omnämns för detta partnerskap är bland andra Egypten, Marocko, Tunisien, Pakistan, Bangladesh, Senegal och Nigeria och man säger sig uttryckligen vilja ha ett ”stärkt samarbete kring migrationshantering med dessa länder.”
Vidare påstår EU med Ylva Johansson (S) i spetsen, ivrigt påhejade av Tomas Tobé (M) att Sverige och andra europeiska nationer är så lamslagna av inre oförmåga samt brist på arbetskraft att de måste vända sig till, och bjuda in snart sagt hela världen, för att rädda vår välfärd och framtid.
Se också: Ylva Johansson: Européerna ska ersättas med invandrare
Den här sortens osanna och defaitistiska påståenden om Sverige och andra europeiska nationers oförmåga är representativa för den generella syn flertalet svenska riksdagspartier samt EU ger uttryck för på en rad områden. Det syftar endast till att undergräva vår tilltro till vår egen förmåga att lösa de problem vi står inför. Man vill få oss att tro att endast massiva tillskott av människor från främmande kulturer kan rädda oss. Är målet möjligen att skapa ett federalt EU, där det i praktiken inte längre existerar några europeiska nationer? Man kan undra ibland.
En annan central pusselbit i initiativet är att EU önskar friskriva makteliten från framtida ansvar för massinvandringens konsekvenser. I förslaget finns förslag på att det skall bli privata företag som får bestämma härkomst och volymer av invandrare som skall slussas in i EU. Detta är en fullkomligt befängd idé. Det är folkvalda representanter som baserat på folkets vilja skall avgöra frågor om invandring till en nation, inte företag.
Centerpartiets Europaparlamentariker Abir Al-Sahlani författade under processen en resolution som framhöll att syftet med talangpartnerskapen var att skapa ytterligare en möjlighet för migration till Europa och betonar att detta kommer vara bra för EU, länderna utanför unionen, arbetsgivare och invandrarna själva. Men ingenstans försökte hon påvisa hur detta ska vara till gagn för medlemsländernas medborgare. Detta beror givetvis på att det inte kommer att vara det.
Vi kan konstatera att samtliga svenska partier utom Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet röstade ja till den nya asyl- och migrationspakten. Kanske vi och Vänstern har olika skäl för att säga nej, men att hela skaran från S och Mp till den gamla borgerliga Alliansen tydligen vill samma sak är mycket talande.
Detta är ett av många initiativ från EU som hotar Sveriges suveränitet, kultur och framtid, och vi i Sverigedemokraterna kommer självklart att arbeta för att stoppa hela projektet. Ju större vi blir i EU-valet, desto större är vår förmåga att stå emot den här sortens överstatliga vansinnigheter som EU:s politiker aldrig tycks få nog av.
Maria Rosander (SD),
Polisinspektör,
Kandidat till Europaparlamentet #5 (SD)
