Andelen av jordens yta som årligen utsätts för stora skogs- och gräsbränder har stadigt minskat sedan 2001, enligt klimatforskaren Björn Lomborg, som skriver i Wall Street Journal hur klimatförändringarna inte alls innebär världens undergång. Detta samtidigt som stora medier, regeringar, och internationella organ fortsätter hävda att världen befinner sig i ett katastrofläge.
Sedan jorden började bevakas med satelliter i början av 2000-talet har andelen av jordytan som årligen utsätts för bränder minskat från 3 procent till 2,2 procent, skriver Lomborg. I till exempel USA motsvarade förra årets stora bränder endast en femtedel av den landyta som brann årligen i landet under 1930-talet, och bränderna som skedde i Australien 2019–2020 var inte ens hälften så stora som de som skedde när bevakningen började 2001.
Han konstaterar också att antalet djur som skadats eller dött som följd av skogsbränder i Australien också har halverats under perioden, i motsats till vad många medier rapporterat.
Klimatpolitik skrämseltaktik
“Det är pinsamt fel att påstå att klimatpolitik är det “enda sättet” att minska bränderna”, skriver Lomborg, och menar att ett bättre medlet mot okontrollerade skogsbränder är effektivare markhantering, bland annat genom att utföra kontrollerad avbränning i begränsade områden med jämna mellanrum. En av anledningarna att amerikanska skogsbränder varit svåra att kontrollera är för att man länge bekämpat dem för intensivt, vilket har lett att potentiellt bränsle för framtida bränder har ansamlats i skogarna, menar forskaren.
Lomborg dömer ut ambitionerna om att utsläppsminskningar ska få ett stopp på skogsbränderna, och menar att medierapporteringen om fenomenet är alarmistisk och oärlig.
“Överhettade rubriker om klimatarmagedon är ett försök att skrämma oss till att stödja klimatpolitik, på bekostnad av sansad diskussion och debatt”, avslutar Lomborg.
FN: Inte längre “global uppvärmning” – ”Global kokning”
FN:s generalsekreterare António Guterres uppgraderade förra veckan beskrivningen av det så kallade klimatnödläget från enbart en blygsam “global uppvärmning” till en “global kokning”. Han menar att julivärmen innebär en “katastrof för hela planeten”, och kräver ett slut på “ursäkter” att inte omfamna radikala klimatpolitiska lösningar.
SMHI konstaterar samtidigt att årets svenska juli var “övervägande sval”, med regnnivåer över genomsnittet.
