Det är extra intressant att följa kriget mellan Ryssland och Ukraina dessa dagar. Vad händer egentligen i det ryska angreppskriget mot Ukraina? Vladimir Putin såg inte särskilt segersäll ut på den bantade militärparaden i Moskva den 9 maj...
Hösten 2023, på tåget mellan fronten och Lviv, delade jag och min följeslagare kupé med en ukrainsk far och hans son. Båda tjänstgjorde i kriget, men hade fått två veckors permission.
”Vi är från Simferopol på Krim, vi har inte sett vårt hem på snart tio år - men vi skall ta tillbaka det”, sade de.
Det ryska angreppskriget mot Ukraina började ju egentligen redan 2014 när ryssarna - med hjälp av ”femtekolonnare” - tog Krim och de östra delarna av landet. Det är tolv år av krig vid det här laget.
Och Ukraina har hållit ut och har idag - ser det ut som - ett militärtekniskt övertag över Ryssland. Man för krig på ett smartare sätt än ryssarna. Lägre förluster i människoliv, mer effektiv teknik vid fronten.
En brittisk forskare, Phillips O’Brien, menar att kriget går dåligt för Putin. Putins antydan om att kriget snart kan komma att vara slut samt den kraftigt nedtonade ”segerparaden” på Röda torget den 9 maj talar också sitt språk. Även om det alltid är svårt att tyda alla tecken som kommer från Kreml.
Men Ryssland börjar visa tecken på utmattning och det inger hopp. Den militärteknik väst - inte minst Sverige - har levererat till Ukraina borde till slut besegra ryssarna, vars förluster är betydligt högre än försvararnas.
Det kan i bästa fall vara så att Putin håller på att förlora både kriget och makten.
Jag vet dock inte om våra ukrainska vänner och medresenärer på tåget från Cherson någonsin kan återvända till Simferopol. Lever de ens? Men jag hoppas och tror att Ukraina med hjälp av segerrika vapen och en beundransvärd uthållighet kan få ryssen att ge upp, så att kriget kan avslutas.
Cum Deo et victricibus armis!
Christopher Jarnvall
