“Vi kan inte ha ett asylsystem där det räcker med att vara homosexuell eller en kvinna för att få skydd”, ska brittiska inrikesministern Suella Braverman säga enligt ett läckt talmanus, rapporterar bland andra BBC och Sky News. Utspelet kommer vara det senaste i en lång rad invandringskritiska uttalanden från brittiska ministrar, i ett land som trots detta fortsätter ta emot över en miljon invandrare per år.
Talet ska hållas på den amerikanska tankesmedjan American Enterprise Institute i Washington D.C., där Braverman väntas angripa flera aspekter av den västerländska migrationspolitikens grundstomme.
Enligt henne har FN:s flyktingkonvention, som antogs 1951 för att möta utmaningarna av människor som satts på flykt under andra världskriget, skiftats från att hjälpa folk undkomma förtryck till att hjälpa folk undkomma “diskriminering”. Hon ser det som ett problem att man kan få flyktingstatus bara för att man är till exempel en kvinna i ett land där kvinnor inte har samma rättigheter som män.
“När flyktingkonventionen antogs var det för att skydda två miljoner människor i Europa. Men nu ger den rätten för upp till 780 miljoner människor att flytta till ett annat land”, står det i Bravermans tal. Enligt ministern är dagens globala migrationsfenomen att flyktingar tillåts “shoppa” efter sitt föredragna land att flytta till. “Absurt och ohållbart”, kallar hon det.
Braverman efterlyser därför nu att politiker ser över om konventionen verkligen är anpassad efter dagens situation med ekonomiska migranter.
Många invandringskritiska utspel
Suella Braverman är också den senaste i en rad brittiska så kallade konservativa inrikesministrar som avlöst varandra med olika påstådda planer om att minska den massiva invandringen till Storbritannien, som har ökat kraftigt sedan landet trädde ut ur EU 2020. Även hennes företrädare Priti Patel kom regelbundet med liknande utspel, dock aldrig med resultat.
Tidigare i år genomfördes den misslyckade planen att få kriminella albaner att lämna landet med återvandringsbidrag, som ledde till att personer satte i system att åka tillbaka för att få ännu mer pengar.
Storbritannien var också en pionjär inom retoriken att skicka asylsökare till ett så kallat säkert tredjeland, som flera länder och grupper inom EU därefter försökt omfamna som en succé. I det brittiska fallet skulle asylsökare skickas till Rwanda, något som däremot misslyckades på grund av ett domslut i Europadomstolen, som konstaterade att det vore ett brott mot mänskliga rättigheter att skicka migranter till det afrikanska landet.
